Nå äntligen är vi inne

God kväll i stugan. Kan ju börja med att säga att vi nu har flyttat in i huset. Äntligen! Känns bra i själen att numera bo i sitt eget hem och inte längre på hyra. Nu behöver vi inte flytta runt mellan tillfälliga bostäder mera.

Natten till idag sov vi första natten här. Det kunde ha gått bättre, det kunde ha gått sämre. Dottern reagerade nog på det nya och sov oroligt (=vi alla sov dåligt).

Nu gäller det att packa upp alla femtioelva flyttlådor och få ordning på alla saker. Smartskallen (jag) hade glömt köpa hyllplanen till klädskåpet när vi var på Ikea i somras. Men det löser sig på nog på nåt sätt.

Å katterna får man springa och jaga runt halva byn då de inte riktigt fått det här till sitt revir ännu. Det tar väl sig det också.

Att blogga från mobilen är inte riktigt min grej. Men ett levnadstecken fick du som läser. Kastar in handduken för idag, en alldeles ny, skön säng väntar.

Det är mycket nu

Sedan jag skrev sist har alla vackra löv fallit ner till marken.  Känner mig lika grå och trist som naturen är just nu. Skulle kunna gå i ett halvårs vila, likt träden före de kan blomma ut igen.

När det händer saker i mitt liv, stora saker, det verkar vara återkommande att allt tycks hända på en och samma gång. Det har hänt förut. Att medan man är mitt i det, trampar man vatten för att hålla huvudet över ytan.

Har känt en sån inre stress de senaste månaderna. Över allt med huset och renoveringen, sprungit på flera arbetsintervjuer. Gått med en klump i magen och bekymrat mig över hur det skulle bli om vi båda skulle ha 3 skiftesarbete. Vill verkligen inte ha det så, att man bara möts i dörren, ett massa pusslande hit och dit.

Nu är vi mitt uppe i flytt. Allt som behöver vara färdigt i huset är inte färdigt, förhoppningsvis i nästa vecka. Jag avskyr verkligen att flytta, har gjort det ett par gånger nu (blir sjätte gången på tre år).

Men allt går. Det är bara lite jobbigt när man befinner sig mitt i kaoset.  Idag kändes det strax lite lättare då jag blev erbjuden dagtidsjobb.

 

Redo för kyla med stickade mössor

Har lyckats producera två mössor i veckan. Lagom till det utlovas sommarvärme, heheh.

En till dottern och en till mig själv. Egentligen hade jag ju inte tänkt sticka nån till mig själv. Använde mig av samma mönster, samma maskantal till båda, lite grövre garn i den mörkgråa så den blev ju till mig då för den blev alldeles för stor till dottern.

img_20181012_1730455764277297016431503.jpg

img_20181012_1731062086055417363252899.jpg

Små hjärtan stickade med aviga maskor.

Kom in till vårt halvfärdiga kök

Hallå, är det nån hemma? Så här ser det när man öppnar dörren och kliver in i gården. Man ser köksskåp som håller på att komma till rätta!!

img_20181012_171753636262177812029690.jpg

img_20181012_1713252065993372743204332.jpg

Tänk att man snart kan stå och koka en kanna kaffe här, blicka ut över gården och vinbärsbuskarna medan kaffekokaren gör sitt.

Velade förresten mellan en bänk med lådor under fönstret eller en sittbänk när jag och Madde på Öst & Hjort planerade köket. Kom fram till att vi har mest nytta av mera lådor och en sittbänk medför klättrande vilket i sin tur medför en massa skitiga handspår på fönstret.

img_20181012_1713302677623268010681755.jpg

Vedspisen har hittat sin plats också.

Tre veckor in i framtiden

Jag är föräldraledig med vårt barn. Jag är sjukskötare till yrket. De flesta vet att ett sådant yrke i de flesta fall innebär skiftesarbete. Med skiftesarbetet följer varierande arbetslistor. På de flesta arbetsplatser görs de för tre veckor i gången. TRE VECKOR. Alltså man kan bara planera något med säkerhet tre veckor framåt.

Förut var jag så van med det här att jag inte tänkte på det så mycket. Muttrade tyst för mig själv ibland när listan inte hade blivit som man hade önskat. På många platser finns det en önskelista när man vill vara ledig.

Nu vet jag bättre. Jag har varit med om bättre.

Sedan jag fick min senaste examen för snart tre år sen har jag jobbat med ett rullande sex veckors schema. Det innebar att jag t.ex. redan i början av året kunde veta om jag skulle arbeta kommande jul. Jag (och alla andra för den delen) kunde planera något i det privata livet. Kunde boka nån kortare resa om jag så ville.

Vet inte hur jag ska kunna återgå till treveckors systemet. Saknar mitt jobb i Umeå, med det rullande schemat. Saknar arbetstidsmodellen, att vara anställd på 100%, schemalagd 80% (tänk att ibland ha 3-4 dagar ledigt efter varandra på arbetslistan!), göra ca 15 vikariatpass per år på egen avdelning. Sen saknar jag ju förstås också de härliga kollegorna.

Nu fungerar det ju inte precis så bra att pendla mellan Vasa och Umeå för att jobba, när man har småbarn. I praktiken kanske man skulle kunna dra över som stafettsyrra på helgerna men jag skulle knappast klara av att vara borta själv när barnet är ungt.

Det är väl bara att dra upp snoret och så småningom börja förbereda sig för att börja jobba här igen. Men först – flytta in i huset.