Ett finlandssvenskt fenomen?

Tidigare har inte det här varit något jag reflekterat över, inte förrän jag flyttade till Sverige för några år sen. Nu har tanken kommit upp igen, då jag gör precis det. Är det ett finlandssvenskt fenomen att bosätta sig i samma by som man växt upp i? Gör andra delen av finländarna med det finska modersmålet likadant?

Under tiden i Sverige förstod jag att det där är ovanligt att man bosätter och rotar sig på samma ställe man är uppvuxen. Det tycks där vara mera sällan som folk har mor och far i samma kommun/stad.

Är det språket som gör att vi inte rör på oss? Är det den här grejen att nåt av barnen ska ta över huset/gården och föräldrarna flytta ut till nåt mindre? Kanske inte så vanligt i/runt städer men det inträffar på landet. Eller man kanske ärver nån tomt eller hus.

Om någon skulle ha frågat mig för fem år sen, om jag skulle köpa hus här, då skulle jag sagt tvärt nej. Men att ha varit borta i sex år ändrade min åsikt, efter utlandsflytten kändes det bra att få flytta hem. Byn som tidigare gjorde att jag kände mig instängd ser jag nu på med helt andra ögon.

IMG_9191.JPG

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s